- Att bli pensionär  var både spännande och lite läskigt

Snipp, snapp, snut – så var det slut. 40 år i arbetslivet är över. Blommor, presenter och en oviss framtid. Spännande och lite läskigt.

Det finns många hållpunkter i livet: När man lär sig gå, börjar skolan, tar studenten, gifter sig, får barn, får första fasta jobbet... Att sluta jobba och gå i pension är en sådan hållpunkt. Härligt att få rå sig själv och ha tid med allt man verkligen vill pyssla med! Men pensionen är också tecknet på att man blivit gammal. En sista dörr man öppnar, så tyckte jag att det kändes.

Jag var mentalt väl förberedd när jag fick erbjudande om avtalspension från den tidning jag jobbat på i drygt trettio år. Faktiskt kändes det som att vinna på lotto, tänk bara att få pengar varje månad utan att göra ett jota! Rena drömmen! Och vid den blygsamma åldern av 62 år.

Jag har dessutom ett jobb som jag kan fortsätta med i egen regi. Så det första jag gjorde var att starta enskild firma, designa nya snygga visitkort och börja leta kontakter i medievärlden

Hemma rådde glädje. Vi hade precis flyttat från en förort söder om Stockholm in till hjärtat av Söder. Dessutom till kvarteren där jag växte upp. Så skönt, tycker vi, att bo på promenadavstånd från allt man behöver i livet; simhall, bibliotek, saluhall, biografer, livsmedelsaffärer, kondis, krogar, Friskis & Svettis. Och kompisar. Som ju går i pension de också. I alla fall flera av dem. Min man tycker det är mysigt att inte bara ha katten som lunchsällskap.

Jag tänkte lite förnuftigt så där att, nu förlorar jag den där dagliga motionen som jobbet ger. Gå till och från t-bana och buss, åka ut på olika jobb, gå ut på lunchen. Jag anmälde mig till Friskis & Svettis och kände mig extremt duktig, närmast genompräktig. Mina vänner såg förvånade ut, jag har aldrig tidigare i livet utmärkt mig som hurtig. Jag köpte pensionärsremsa på t-banan. Lite nervös är jag, kanske räknar SL inte mig som pensionär förrän jag fyllt 65. Jag har inte frågat. Senast det var biljettkontroll i Slussen spände en uniformsman blicken i mig och väste "Är ni rabattberättigad??" Jag blev stel av skräck men svarade något fluffigt och slank iväg

Så här kan en dag i mitt pensionärsliv se ut: Upp klockan åtta, frukost med DN och SvD, Friskis & Svettis, lunch på Hjördis med en eller flera pensionärspolare och en eftermiddagsfilm på Viktoria (för bara 70 kronor). Inget att klaga på här.

Nu har jag fått ett bra extraknäck – att skriva om andra pensionärer och deras liv på AMFs hemsida. Tanken är att det ska inspirera dig som snart ska sluta jobba. Förut sa man att livet börjar vid 40. Det kanske är att överdriva något men livet slutar i alla fall inte med pensionen!

Av Ammi Bohm